Publicerad i ”Vi Skogsägare” 2011 Foto: Patrik Edman

Hur många ”torskar” finns det i den svenska rödlistan? Ja, det är det ingen som vet, men helt klart är att många arter som klassas som hotade inte är hotade i verkligheten. De riskerar inte alls att försvinna från Sverige. Genom en medveten eller omedveten glidning på orden får politiker och allmänhet en överdriven hotbild.

Vi tar det från början: En rödlista redovisar risken för att en art ska dö ut från ett visst område. Den svenska rödlistan visar alltså vilka arter som riskerar att försvinna från Sverige. En art som riskerar att dö ut kallas ”hotad”.

Så tar vi ett exempel: Skogsalmen är i den svenska rödlistan klassad som Sårbar. Det innebär att den är hotad – den löper enligt rödlistans definition hög risk för att försvinna från Sverige på sikt.

Men vänta: almen är förvisso hårt drabbad av almsjuka, men det är väl ingen som på allvar tror att den helt kommer att försvinna helt från Sverige, inte ens Artdatabanken. Ett faktablad kopplat till rödlistan säger att almsjukan angriper endast vuxna träd vilket gör att träden normalt hinner reproducera sig innan de blir angripna. Det leder till att almen troligen kommer att finnas kvar i framtiden … Alltså: det är enligt Artdatabanken ingen risk för att almen ska dö ut i Sverige. Men den klassas ändå som hotad. Inte helt klockrent!

Torsken är ett annat exempel. Den är också rödlistad och klassad som Starkt Hotad. Det är den näst högsta hotkategorin och innebär en mycket hög risk för att arten ska dö ut – ja, enligt ett kriterium till rödlistan ska det vara minst 20 procents risk för att en art i den här gruppen ska dö ut inom 20 år.

Men tror någon att alla torskar runt Sveriges kuster kan vara helt borta om 20 år? För utdöd innebär ju att alla torskar ska vara borta. Inte en torskpinne får finnas kvar någonstans. Det finns i dag massor med torsk i Östersjön och Öresund, kanske lite mindre Västerhavet. Kan fiskeflottorna någonsin bli så effektiva att de kan ta bort varenda torsk från alla de här vattnen? Nej, det är extremt osannolikt, speciellt som hotet mot torsken framförallt kommer just från kommersiellt fiske, som ju rimligen borde minska när man nästan inte får upp någon torsk.

Dessutom: en enda torskhona som slinker förbi fiskarnas nät kan lägga en halv miljon ägg… Nä, sannolikheten för denna torskfria noll-vision är väl just noll! Men ändå klassas torsken som starkt hotad enligt rödlistan.

Detta är ingen kritik mot Artdatabanken, som tar fram underlaget till rödlistan. Man följer de internationella riktlinjerna för hur en art ska bedömas. Både almen och torsken har minskat påtagligt på senare år och då ska de rödlistas och klassas som hotade. Trots att de alltså inte alls är hotade i vanligt språkbruk…

Det här kan låta som en strid om påvens skägg, men det har bäring på skogsdebatten. Alla har väl hört att 2 000 svenska skogsarter är rödlistade och att nästan 1 000 av dem är hotade – oftast med det uttalade eller outtalade tillägget att det beror på ”det moderna, intensiva skogsbruket”.

Men: den absoluta merparten av de hotade skogsarterna har rödlistats enligt ett kriterium som heter populationsminskning. Det baseras dock sällan på en objektiv mätning av antalet individer vid olika tidpunkter, utan är en indirekt ”gissning” av typ: arten lever i gammal skog, andelen gammal skog minskar, alltså minskar populationen – alltså är den hotad.

Och det är ett fullt rimligt resonemang, om vi hade anledning att tro att all gammelskog var på väg att försvinna. Men så är det inte. Enligt SCB finns det i dag 1,8 miljoner hektar skog som är skyddad enligt Miljöbalken i form av nationalparker, naturreservat, naturvårdsavtal och biotopskydd. Till detta kommer 4,5 miljoner hektar skogklädda impediment, som inte får brukas enligt Skogsvårdslagen. Och så har vi skogsbrukets frivilliga avsättningar, det är ytterligare 1,2 miljoner hektar. Dessutom: i samband med slutavverkning lämnar skogsbruket numera nästan alltid s.k. hänsynsytor med skog som ska stå kvar. Omräknat till hela Sverige motsvarar det kanske 1 miljon hektar skog, som rimligen heller aldrig kommer att slutavverkas. Vi kan alltså med lite god vilja komma upp till 8,5 miljoner hektar skyddad skog i Sverige. Inte dåligt för ett land som har 28 miljoner hektar skogklädd mark. Det är 30 procent

Många ekologer anser att det går en tröskel vid 20 procent – så länge det finns kvar 20 procent lämpligt habitat för en art kvar, så kommer den att klara sig. Går man däremot under 20 procent så riskerar de mest svårspridda arterna att dö ut.

I miljödebatten har detta omtolkats så att vi måste spara 20 procent av all skog för fri utveckling för att klara alla skogsarter. Den här glidningen är inte helt lätt att förstå – all skog i det förhistoriska Sverige var knappast orörd gammelskog. Naturliga bränder skapade ett varierande skogslandskap där den riktiga gammelskogen säkert bara var en mindre del. Den fanns mest i fuktiga, skyddade lägen, där branden inte kom åt.

Men låt oss ändå acceptera 20-procentsnivån. Då skulle vi ju vara i hamn! Med råge! Vi har ju 30 procent skyddad skog! Okey, den skyddade skogen är snedfördelad, det är mycket i norr, mindre i söder. Och svaga marker är överrepresenterade. Men det är väl ingen katastrof om vi i någon region skulle hamna under 20-procent. Det innebär ju inte att vi får en plötslig massutrotning där – det är ju bara de mest svårspridda arterna som riskerar att försvinna – och bara från den regionen. Dessutom: i södra Sverige är 20-procentsgränsen tveksam – merparten av de ”hotade” arterna där finns inte i orörd gammelskog.

Så, hur många av skogens arter är då hotade, i betydelsen riskerar att försvinna från Sverige? Ja, det är det ingen som vet. Och det är nog inte så lätt att ta reda på det heller. Man skulle behöva analysera varje enskild art och ta hänsyn till dess miljökrav, spridningsförmåga m.m. Men det är helt klart färre än den långa hotlista som Artdatabanken har upprättat. För att återknyta till ingressen: i rödlistan finns det många almar och torskar, alltså arter som inte ens i de mörkaste av scenarier riskerar att dö ut i Sverige! Och för denna stora grupp är rödlistans användning av ordet ”hotad” vilseledande.