Debattinlägg inskickat till DN 2022. Refuserat. Jag skrev det tillsammans med styrelsen för dåvarande Ladviks Skogsbrukarklubb, en liten förening för engagerade och vetgiriga skogsägare bosatta i Stockholmstrakten. Debattinlägget var undertecknat av ordförande Tomas Åbyhammar.
Vi har ett konkret förslag till dig som skriver kritiska debattinlägg om dagens skogsbruk. Ta kontakt med en småskogsägare innan du trycker på send-knappen nästa gång. Du känner säkert någon – vi är ju trots allt mer än 300 000 privatpersoner som äger skog i Sverige, tillsammans äger vi hälften av all skog.
Låt oss tillsammans gå i några skogsbestånd och diskutera vad som är önskvärt, rimligt och möjligt att göra just där. Du kommer inse att det inte finns så många realistiska handlingsalternativ i praktiken – ni kommer att bli förvånansvärt överens.
Kanske kan jag som ägare samtidigt förmedla något av den kärlek vi små skogsägare känner för vår skog!
Så är då kriget om skogen igång igen. Tidningarnas fylls med debattinlägg som kräver stopp för kalhyggen, mer blandskog och mer gammelskog. En del vill inte se något skogsbruk alls ”för klimatets skull”.
Vi är en samling engagerade skogsägare som med oro följer debatten. Vi är frustrerade. Vi är övertygade om att vi med vårt småskaliga skogsbruk bidrar till en bättre värld. I våra skogar växer världens mest klimatsmarta råvara. Landets växande skogar fångar in massor med koldioxid – faktiskt nästan lika mycket som resten av Sverige släpper ut. Och vi bidrar till den biologiska mångfalden genom att frivilligt lämna en hel del av vår skog för fri utveckling. Men vi utmålas som miljöbusar.
Dagens debatt präglas av ett teoretiskt ovanifrånperspektiv, fjärran från de problem vi upplever i vår vardag. För även om det sägs att friheten bor i skogen, så är vår handlingsfrihet som små skogsägare i verkligheten väldigt begränsad. Och det beror inte på myndigheter och lagar. Nej, i verklighetens skogsbruk är det tre andra faktorer som framförallt begränsar oss: Låt oss kalla dem Skogen vi ärvde, Stormen och Älgen.
Skogen vi ärvde. Vi som fått förmånen att bruka en bit skog kommer inte till ett rent bord. Vi tar över en blandning av yngre, medelålders och äldre skogsbestånd som naturen och våra företrädare skapat.
Vår skog domineras nästan alltid av tall, gran och björk, de tre trädslagen står tillsammans för mer än 90 procent av all skog i Sverige. Och våra skogsbestånd består nästan alltid av jämnhöga, likåldriga träd. Flerskiktad skog, där små och stora träd växer sida vid sida, är väldigt ovanligt och det är då nästan alltid granskog.
I den absoluta merparten av vår skog, de yngre och medelålders bestånden, kan vi överhuvudtaget inte göra några radikala förändringar under den tid vi äger skogen. De går inte att slutavverka, det är både olagligt och ekonomiskt vansinne. Samma om vi skulle gallra dem alltför hårt. Det går inte heller att byta trädslag, att sätta ut nya plantor inne i en sluten skog är bortkastade pengar. Om inte älgen, hjorten eller rådjuret tar dem, så dör de svältdöden.
Det är faktiskt bara i den äldsta skogen vi kan skapa något helt eget – och det kräver i praktiken ett hygge där vi kan börja om från början. Då först kan vi t ex välja trädslag.
Stormen. Alla som brukar en skogsfastighet lär sig snabbt att vindfällen är ett gissel. Det kostar massor med pengar och/eller arbete att ta bort dem och virket kan oftast bara säljas som dåligt betald brännved. Får träden ligga kvar sprider de skadeinsekter som granbarkborren. Och det behövs inte många vindfällen för att en skog ska bli väldigtsvårframkomlig. Vi vill ju att våra skogar ska vara trevliga att gå i – både för oss själva och för den allmänhet som gästar oss.
Skogsskötsel handlar i praktiken mycket om att undvika stormskador. Nya hyggen bör inte gränsa mot gammelskog, äldre skog bör inte gallras och det är farligt att låta skogen bli alltför gammal – risken för stormskador ökar dramatiskt när träden blir äldre och högre.
Hyggesfritt skogsbruk är i dag miljörörelsens patentlösning. Det är lite oklart vad man menar, ibland handlar det om att avverka små luckor i skogen där naturen själv ska stå för återväxten, ibland om att bläda, det vill säga avverka enstaka gamla, ”mogna” träd och låta de unga växa till sig.
Visst vore det toppen att kunna bruka skogen utan hyggen. Men i praktiken innebär det alltid hård gallring i äldre skog – annars kommer det ju inte upp några nya träd. Och vi vet att det då är väldigt hög risk för stormskador. Den långsiktiga tillväxten blir dessutom avsevärt lägre med blädning, och det gynnar granen på tallens och lövets bekostnad.
Älgen. Sverige har aldrig haft så mycket hjortdjur som i dag. Det är inte bara älg utan också rådjur, dovhjort och kronhjort som på olika sätt utnyttjar våra skogar. Det här begränsar vårt val av trädslag dramatiskt. Det är i praktiken otänkbart att plantera lövträd – ofta är det även svårt att få upp tall. Visst går det att sätta stängsel runt en plantering, men det är dyrt och kräver ständig tillsyn, det kan aldrig bli några stora arealer. Den relativt älgsäkra granen är tyvärr ofta det mest realistiska alternativet.
Är det inte bara att jaga hårdare? Nej, som små skogsägare äger vi i praktiken inte frågan. Även om vi skulle skjuta aldrig så många djur på våra marker så fylls det snabbt på med nya från grannmarkerna.
Vägen framåt. Vi försvarar inte allt i dagens skogsbruk. De stora bolagshyggena är inte roliga. Vi skulle också gärna bedriva ett mer varierat skogsbruk med flera olika trädslag. Men vi vet ärligen inte hur vi ska komma dit. Här måste forskningen visa vägen. Dagens debatt ser vi som rent akademisk i bemärkelsen ”utan betydelse för oss i verkligheten”.
Så välkomna ut i våra verkliga skogar