Första, andra, tredje … sålt av Sveaskog

Publicerad i Skogsvärden 2010

Ni kommer säkert ihåg uppfinnaren i TV-serien Lorry. Han som hade kluriga lösningar på de stora världsproblemen – men som alltid hade glömt någon viktig aspekt. Sketcherna avslutades med det klassiska: ”Tänkte inte på det. Hej! ”Jag känner mig lite som uppfinnaren. Jag har nämligen kommit på en idé som skulle få statliga Sveaskog, de som förvaltar din och min gemensamma skog, att flerdubbla sin utdelning till staten.

Först lite basfakta: Sveaskog förvaltar 4,3 miljoner hektar, varav 3,3 miljoner är produktiv skog. Man avverkar här runt fem miljoner kubikmeter per år.

Men Sveaskog är också en stor virkeshandlare – eller trader, som man säger på modern affärssvenska. Sveaskog förmedlar ytterligare fem miljoner kubikmeter virke – främst kommer det från andra svenska skogsägare men det är också lite import. Av det virke som Sveaskog säljer till skogsindustrin kommer alltså varannan pinne från egen mark – varannan är tradad. Vi återkommer till detta …

Totalt sålde Sveaskog virke för runt fem miljarder kronor i fjol.

Dessutom säljer Sveaskog fastigheter. Det handlar om 30 000 till 40 000 hektar per år – i fjol gav markförsäljningarna drygt 800 miljoner.

Och så har man jakten och fisket – det borde väl kunna ge ytterligare runt 100 miljoner kronor i arrenden och fällavgifter.

Det snurrar alltså mycket pengar runt Sveaskog. Vad har då staten, det vill säga du och jag för nytta av detta? Ja, Sveaskogs utdelning har de senaste tre åren i genomsnitt varit 462 miljoner kronor per år. Det är faktiskt mindre än vad man fått in från fastighetsförsäljningarna dessa tre år. Hårdrar man det, kan man alltså säga att staten inte ens får de pengar som Sveaskog fått in när de har sålt den av oss gemensamt ägda marken. Mellanskillnaden från fastighetsförsäljningarna, plus överskottet från alla virkesaffärer plus alla jaktarrenden och fällavgifter stannar i företaget.

Okey, men utdelningar är ju inte allt. Det finns ju en pluspost till för en ägare: Man kan vara försiktig med utdelningar och låta företaget öka i värde så att det ger mer pengar på sikt. Det är väl därför statens policy är att bara 60 procent av överskottet ska delas ut. Men det går faktiskt inte att se någon tydlig ökning av tillgångarna i Sveaskogs balansräkning. Okey att värdet på den stående skogen stegvis har ökat per kubikmeter, men den ökningen styrs av marknadsvärdet på skog, inte av utdelningspolicyn.

Nu till min geniala idé: Vi antar att virkesköpare i Norrland i genomsnitt betalar markägaren 275 kr per kubikmeter som ett genomsnitt som både innehåller slutavverkning (det mesta) och gallringar (en mindre del). Det är den ersättning skogsägaren får i handen – köparen svarar sedan för avverkning och transport in till industrin. Tänk om Sveaskog skulle sälja allt virket från egen skog på auktion? Tänk om de skulle få ut det norrländska medelpriset för all skog som avverkas på egen mark? Då skulle företaget få in 275 kronor gånger fem miljoner kubikmeter. Det blir 1 375 000 000 kronor, säg 1,4 miljarder för att få en jämn siffra!

Men lite avbräck blir det förstås. Statliga Sveaskog ska naturligtvis ha en hög ambition i skogsvården. Enligt statistik från forskningsstiftelsen Skogforsk kostade plantering och röjning m.m. i genomsnitt 45 kronor kr per avverkad kubikmeter 2009. Vi avrundar till 50 kr, och landar på en skogsvårdskostnad på 250 miljoner kronor.

Enligt statistiken kostade vägar och administration ytterligare 37 kronor per kubikmeter. Vi höjer till 50 kronor här också – så blir det jämnt 250 miljoner till.

Rörelseintäkterna för virke plus jakt blir enligt denna ”buskalkyl” 1,5 miljarder och rörelsekostnaderna 500 miljoner, det ger ett netto på 1 miljard. Lägger vi till markförsäljningarna på 800 miljoner blir nettot 1,8 miljarder kronor. Sedan har dagens Sveaskog räntekostnader på knappt 300 miljoner kronor. De kommer vi nog inte ifrån. Men kvar är ändå 1,5 miljarder.

Nu kommer en finess: Detta ”nya” Sveaskog behöver ingen stor kassa. Huvuduppgiften – att förvalta och auktionera ut statens skog kräver inget stort rörelsekapital. I princip hela överskottet kan delas ut till ägaren/staten.

Det är faktiskt lite av en pluspost i sig. Företag med stora kassor blir lätt ”fat cats” som engelsmännen säger. Feta katter som inte engagerar sig helhjärtat när de inte har kniven på strupen och som börjar satsa pengar på tveksamma projekt. Därför låter många stora koncerner konsekvent dotterföretagen leverera in sina överskott till moderbolaget. Så får de beställa investeringspengar om de har bra idéer. Därmed inte sagt att Sveaskog skulle var en fet katt. Det tror jag absolut inte, men risken finns på sikt.

Nu hör jag en kör av invändningar: Är det verkligen rätt att jämföra Sveaskog med en genomsnittlig norrlandsskog? De har ju merparten av skogsarealen längst upp i norr och långt bort från industrierna vid kusten. De har dessutom svagare skogsmarker och klenare skog. Allt detta borde dra mot ett lägre kubikmeterpris.

Men å andra sidan har Sveaskog en hel del välbelägna skogar i Svealand och Götaland. Dessutom kan de erbjuda marknaden rejäla ”virkespaket”. När skogsägarföreningarna, Holmen eller SCA köper virke från privatskogsbruket blir det många koppar kaffe för varje tusen kubikmeter man köper in. Här kan de köpa mångdubbla volymen med några knapptryckningar på Internet, om nu Sveaskog väljer en digital auktionsmodell. Det är värt en hel del.

Det finns också en bra fallhöjd i kalkylen. Skulle jag ha kommit så mycket som 50 kronor för högt per kubikmeter, så fäller det inte idéen. Den utdelningsbara vinsten sjunker förstås, men ”bara” med 250 miljoner kronor.

Men Sveaskog har ju också andra mål än rent affärsmässiga. Hur påverkas de av en ny affärsform?

Ja, naturvårdsarbetet behöver inte påverkas alls. Den viktiga planeringen ska naturligtvis fortfarande ligga kvar hos Sveaskog. Och vill man fortsätta med t.ex. ekoparker är det bara att lägga ut sina avverkningsposter så att de passar in i det mönstret. Och den viktiga naturhänsynen vid avverkningarna påverkas ju inte av vem som gör arbetet, utan att man har en god kunskap om den skogen som ska avverkas och ställer tydliga krav på den som gör jobbet.

Fastighetsförsäljningarna, som också är ett regeringsuppdrag, påverkas naturligtvis inte heller av en ändrad försäljningsform på virket.

Sedan har Sveaskog ytterligare ytterligare ett spännande uppdrag: Man ska öka konkurrensen på virkesmarknaden: Här tror jag att en auktionsförsäljning kan bli ett riktigt lyft.

Dagens Sveaskog får en del kritik för sin tradingverksamhet. Elaka tungor säger att man dopar marknaden – betalar för mycket för köpvirket och tar sedan igen eventuella förluster genom att lägga in eget, billigt virke i leveransen. Jag har till och med hört kommentarer som ”lekstuga” och ”Ebberöds bank”. De elaka tungor jag pratat med är dock mycket tydliga på en sak: ”Du får för allt i världen inte citera mig!” Sveaskog har en stark position på marknaden, framförallt i norra Sverige, och man vill uppenbarligen inte stöta sig…

Kanske är de elaka tungorna bara besvikna köpare som tycker att de får betala för mycket. Utifrån Sveaskogs bokslut går det tyvärr vare sig att bekräfta eller förkasta det här skvallret. Allt redovisas som bruttosiffror – man håller inte isär eget virke och köpvirke. Men jag blir lite fundersam när jag hittar följande mening i senaste bokslutet: ”Rörelseresultatet 2009 har påverkats positivt av att Sveaskog i den totala försäljningsvolymen har en förändrad sortimentsmix, med ökad andel sågtimmer, samt en högre andel egen skog”. Kan den sista, kursiverade delen tolkas på annat sätt än att tradingen inte är något ekonomiskt klipp? Det går bättre när man tradar mindre!

Eftersom staten inte ens får misstänkas blanda ihop sina roller, så är det väl lika bra att ”nya” Sveaskog upphör med tradingen. Alternativet är att man särredovisar kostnader och intäkter för virke från egen skog och köpvirke. Då kan alla se om det är en bra eller dålig affär.

Då är vi framme vid min huvudpoäng: Med ett auktionssystem kan vi få något så ovanligt som en helt transparent marknad, något som alla ekonomer säger är en grundförutsättning för en riktig marknad. Alla vet vad andra har betalat. Det blir inget tisslande, inget smygande. Priserna blir helt offentliga. Det om något skulle underlätta virkesmarknadens funktioner (om nu inte de stora virkesköparna börjar samarbeta och lägga fejkade bud – det lär ha varit vanligt förr, men så illa kan vi väl ändå inte tro om dem i dag).

Ja, detta var min enkla idé. Och då är vi tillbaka till sketchen i inledningen. Naturligtvis har jag fel. Inte kan man öka Sveaskogs inbetalningar till statskassan med fler hundra procent utan att det får kraftiga negativa konsekvenser någonstans. Inte kan en regering, en högprofessionell styrelse och en riksrevisor, som nyligen tittat på verksamheten, ha missat ett sådant gyllene tillfälle att öka ägarnyttan från våra gemensamma skogar. Naturligtvis är det något jag har förbisett. Något som kommer att få mig rodnade att säga: ”tänkte inte på det”. Det obehagliga är bara att jag inte kommer på vad det är…

 

Mitt svar på en kommentar från Sveaskogs dåvarande vd Gunnar Olofsson, också tidningen Skogsvärden

Hej Gunnar. Tack för brev. Jag avslutade ju min krönika i förra Skogsvärden med att lova att skrika ”tänkte inte på det” – jag var då övertygad om att jag skulle få ett riktigt ”dräparargument” som skulle få mig att rodna av skam och inse mitt stora feltänk. Vi är tyvärr inte där riktigt ännu. I stället väcker ditt brev tre funderingar.

  1. Transparensen i Sveaskogs virkesaffärer är god, säger du. Men den skulle väl bli ännu bättre om ni öppet redovisade genomsnittligt virkespris fritt industri. Det är ett mått som hela marknaden kan förstå och förhålla sig till. Och analysen blir enkel: Får ni ut ett lågt virkespris är ni dåliga. Är det ”normalt” visar det att tradingen av ett par miljoner kubikmeter knappast lönar sig. Är det högt är det bra och visar att ni har en bra affärsidé (men om det är mycket högt kan man misstänka att ni utnyttjar er dominerande ställning i t.ex. norra Sverige och får ut ett högt pris på andra, svagare säljares bekostnad– det är i så fall bra för er, men knappast i linje med er uppgift att underlätta virkesmarknaden). Om ni redovisade genomsnittligt virkespris, som t.ex. er ”like” Fastighetsverket gör, skulle ni inte lämna utrymme för den typ av ”elaka tungor” som jag gav luft för i min krönika.
  2. Om man fortsätter med transparens, så vore det bra om ni i er årsredovisning också kunde ange skogsavkastningen i kronor per hektar. Det är ju det i särklass mest centrala nyckeltalet för en skogsförvaltande organisation. Elaka tungor finns även här, och de säger att ni ligger anmärkningsvärt lågt. Även dessa tungor skulle enkelt tystas med en öppen, transparent redovisning.
  3. Vad gäller utdelningen, så stämmer det att jag strikt har gått på de senaste tre åren enligt er redovisning. Naturligtvis noterade jag att det gavs en extrautdelning 2007 på 1,5 miljarder kr. Jag kopplade dock denna till försäljningen av Frövifors bruk till Korsnäs, som gjordes något år innan. Den gav enligt de pressuppgifter jag har hittat 3,65 miljarder kr ”på skuldfri basis”. Jag förutsatte att ägaren med extrautdelningen ville hämta hem en mindre del av detta. Jag ville bygga på min analys på den löpande verksamheten, inte tillfälliga utförsäljningar som inte går att upprepa.

Så jag sitter troget med min termos och väntar. För jag tror/hoppas fortfarande att jag tänker fel. Eller?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *