Dags att pensionera skogsvårdslagen?

Publicerad i SKOGEN 2003

I en stort uppslagen debattartikel i Dagens Industri efterlyser Skogsstyrelsens generaldirektör Göran Enander ett mer diversifierat skogsbruk för att minska riskerna för stormskador. Skogsstyrelsen skall analysera frågan, säger han, och ser säkert nya expertråd och föreskrifter framför sig. Råd och regler som kräver mera resurser…

Men det finns ett mycket billigare alternativ: avskaffa skogsvårdslagen. Det skulle automatiskt ge ökad mångfald i skogen – och ökad riskspridning.

Skogsvårdslagen är en sorts planekonomi. Skogsägaren får inte använda skogsmarken efter eget huvud. Han/hon är tvungen att odla skog – underförstått för att försörja den tunga industrin med virke. Lagen struntar i om odlingen är lönsam eller ej – precis som i en planekonomi. Det är en samhällelig plikt att odla tall och gran.

Det är också en samhällelig plikt att ransonera den äldre skogen. Och en samhällelig plikt att låta skogen bli ”mogen” innan den slutavverkas – helt oberoende av om det är lönsamt eller ej för ägaren.

Just nu är det inte plikt på att röja skogen, men den statliga skogsmyndigheten såge gärna att en sådan återinfördes.

Lagen likriktar skogsskötseln. Man kan med fog hävda att skogsvårdslagen – och dess parhäst den statliga rådgivningen – har ett ansvar för den ensidiga satsningen på gran vi har haft i södra Sverige. En satsning som nu Skogsstyrelsen enligt Göran Enander skall ompröva och analysera.

Men varför inte göra ett alexanderhugg i stället? Ta bort lagens produktionsparagrafer. Överlåt ansvaret till ägarna. Det blir billigare för staten och det skapar mera mångfald i skogarna! Och förlusten för samhället blir låg – om ens någon.

En åttondels årsavverkning kan försvinna OK, den möjliga avverkningsvolymen minskar säkert något på lång sikt. Men:

  • Staten och kommunerna äger en fjärdedel av den svenska skogsmarken. Där behövs ingen lag – samhället har ju redan full kontroll!
  • De stora bolagen, som tillsammans också äger en fjärdedel av skogsmarken, skulle säkert också fortsätta som i dag. Om skogsföretagen ansåg att dagens lag var en ekonomisk belastning skulle de säkert lobba fram en ändring. Men de gör de inte, vilken bara kan tolkas så att de anser att skogsinvesteringar är lönsamma
  • Privata skogsägarna äger den resterande hälften av skogen. Merparten av dessa ägare skulle också fortsätta som idag. De allra flesta är besjälade av sin odling, de vill bygga en bättre värld för sina barn och barnbarn. Ja, frågan är om inte dessa entusiaster skulle bli än mer entusiastiska om de inte styrdes av en tvingande lag.

Men några privata skogsägare skulle säkert ”missbruka” friheten. Låt oss anta att så många som hälften av dem skulle strunta i att plantera sina hyggen. Då skulle volymproduktionen på sikt sjunka till hälften på deras marker (skog blir det ju alltid på hyggen i Sverige förr eller senare, vi har en förlåtande natur).

Då skulle den årliga avverkningen i landet om 50-100 år minska med en åttondel (hälften av hälften av hälften…). Den potentiella avverkningen skulle sjunka från kanske 100 miljoner kubikmeter per år till 87,5 miljoner kubikmeter. Är det verkligen så stor sak? Inte i pengar i alla fall.

År 2003 var det totala förädlingsvärdet i den svenska skogen 17 miljarder kronor enligt ett pressmeddelande från Skogsstyrelsen. Förädlingsvärdet speglar skogens samhällsekonomiska nytta. Om vi skulle förlora en åttondel av avverkningsvolymen – och förädlingsvärdet – skulle samhällsförlusten bli ungefär två miljarder kronor per år. Det är någon promille av landets BNP. Dessutom ”märks” de uteblivna avverkningarna först i en avlägsen framtid. Om man diskonterar förlusten med någon lämplig räntesats till ett nuvärde, blir den än mer försumbar.

Och inte nog med det: de ”försumliga” skogsägarna har ju inte haft några kostnader. En färdig återväxt kostar uppåt 10.000 kr per hektar i södra Sverige. Säg att de försumliga skogsägarna årligen struntar i att plantera 50.000 hektar. Då minskar den samhällsekonomiska förlusten med ungefär en halv miljard kronor.

Och så det finns en pluspost i samhällskalkylen; utan lag behövs ingen polis. Statens kostnad för tillsyn av skogsvårdslagen och rådgivning är i dag ca 300 miljoner kronor per år. En del av detta kan man nog spara in om lagen tas bort.

Räknar man på det här sättet blir den samhällsekonomiska vinsten av att behålla skogsvårdslagen liten – och det är väl ett skäl så gott som något för att avskaffa den.

Industrins förädlingsvinster Nu hör jag en jättekör av lobbyister skrika: ”men tänk på skogsindustrins förädlingsvärden”. Och det är sant. Skulle avverkningarna i Sverige minska med en åttondel i morgon bitti skulle det bli dyrt för samhället, för då skulle befintliga skogsindustrier inte kunde utnyttjas fullt ut.

Men skogen är ett trögt system. ”Sämre” skogsvård i dag slår på avverkningarna först om 50-100 år. Och redan om 25 år kommer samtliga dagens skogsindustrier att vara tekniskt slutkörda

Framtida investeringsbeslut kommer att fattas utifrån de virkestillgångar som finns då. Med sämre skogsvård i dag blir skogsindustrins kostym lite mindre i övermorgon. Men det innebär samtidigt att industrin inte behöver investera lika mycket – det frigjorda kapitalet och arbetskraften kan användas till andra nyttigheter i samhället.

Vad är ”missbruk”? Förresten är det väl fel att säga att en skogsägare som inte planterar ”missbrukar” sin frihet. Om man ser en skogsplantering som en investering i en marknad så finns det inget givet rätt eller fel. Skogsplantering kan visa sig vara mycket lönsam under vissa förutsättningar, t.ex. om virkespriserna går upp. Men det kan också bli en ekonomisk katastrof, om t.ex. virkespriserna faller

Vad som är rätt eller fel om 75 år kan ingen avgöra – och då är det väl bättre att låta den som skall betala få besluta själv. Det är ju en självklarhet för alla andra investeringar. Den som inte köper Ericsson-aktier ”missbrukar” väl inte sin frihet…

Skall vi köra på i 100 år till? Skogsvårdslagen fyller nu 100 år. Det är ett tillfälle för eftertanke. Skall vi köra i samma hjulspår i 100 år till – eller är lagen mogen för pensionering?

Kanske är det dags att låta frihetens vindar blåsa i den svenska skogen och myndigförklara ägaren? På köpet får vi ökad mångfald i skogsskötseln, vilket i sin tur gynnar den biologiska mångfalden.

Sist men inte minst: I dag baseras svensk skogsskötsel på Skogsstyrelsens föreskrifter, regler, mallar och tabeller. I ett avreglerat skogsbruk måste vi alla – både skogsägare och rådgivare – börja tänka själva. Det vore ovant, men roligt.

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *